Igårkväll fick jag vara med om sådant jag endast fått läsa på vovve.net En schäfer som ville åt Bosse på vår kvällspromenad.

Jag kommer gående på en cykelväg där ingen belysning finns. Den enda belysningen som existerade var från lamporna ute på dem större gatorna utanför cykelvägen. Jag hör något komma springande efter oss och vänder mig om och ser en jäkla mörk sak komma emot oss i mörkret.

Hunden vill åt Bosse, men jag skrek på honom att försvinna. Jag sparkade emot honom eftersom att jag inte vågade chansa på att låta honom komma fram ifall han skulle göra Bosse illa. Han morrade runt oss i cirklar hela tiden medans han gjorde flera försök att komma åt Bosse. Jag sparkade både mot honom och på honom när han kom för nära. Jag skrek för full hals och hoppades intensivt på att någon från ett utav alla dessa hus skulle komma ut och hjälpa mig. Ingen till undersättning. Till slut får jag upp mobilen och ringer Martin att han måste komma och hjälpa mig. Jag hade ingen aning om vart jag var och var tvungen att ta mig ut till den större vägen bakom bommarna för att se vad det stod på skylten. Det var jäklarna mig inte lätt med en hund efter oss och som vägrade att släppa Bosse ur sikte.

Till slut har jag tagit mig ut mitt i den större vägen och ser vad det står på skyltarna och skriker i telefonen vart jag är. Min sambo och hans pappa kommer. Jag inser att jag nästan gjorde Bosse mer skada än vad den andra hunden gjorde. Jag höll så fruktansvärt hårt i kopplet att han knappt fick luft.

Dem tutar på hunden, men hunden struntar i ljuden överhuvudtaget. Vi hoppar in i bilen och hans pappa lyckades jaga bort honom. I slutet av det hela dramatiska kommer folk ut från sina hus och undrar vad som händer. Dem berättar vart hunden bor och vi ringer polisen och meddelar vad som hänt. Vi kör bort till huset där hunden bodde. Hunden sitter på tomten till ett hus som är fullt belyst med en ytterdörr på vid gavel.

Vi går inte in på tomten ifall hunden skulle få för sig att försvara sitt "revir". Vi åker hem och letar upp telefonnret till människan som bor där. Jag ringde och en man svarade. Jag berättade vad som hänt och frågade vad han sysslade med. Jag stod nämligen på cykelvägen precis utanför hans hus! Jag frågade "Hur kunde du inte ha hört mig? Jag skrek ju!" Han svarar att han har problem med hörseln. Jag frågade varför hunden var ute utan tillsyn. Han berättade att han inte kan låsa sin ytterdörr och att hunden vet hur man öppnar den. Jag sa att "var inte arg på hunden, det är vi människor som måste ta ansvar för våra djur! Åtgärda din dörr så fort som möjligt så det inte upprepas." Han bad om ursäkt flera gånger.

Jag är så fruktansvärt ledsen och arg på mig själv att jag fick sådan panik att jag inte fattade att jag hade kopplet så hårt hållen. Bosse är helt okej och verkar inte tagit någon skada alls.

Hela historian är dramatisk - men det var verkligen en mardröm för mig. Jag vågade inte chansa en sekund på att denna hund var trevlig eftersom att jag tror inte jag hade haft makten att sära på dem ifall dem rykt ihop. JAG HAR ALDRIG VARIT SÅ RÄDD SOM JAG VAR IGÅRKVÄLL! Inte för min egna skull, utan ifall han skulle få tag på Bosse och jag inte skulle kunna sära på hans stora käkar. Men jag lovar, jag hade sparkat på den schäfern allt jag hade orkat och hoppat på den.

För mig är det otänkbart att inte en enda själ hörde mig som jag skrek. Vi var ju för tusan omringad av massa hus. Hur kan man inte gå och kolla i sitt fönster vad som pågår, så som dem måste ha hört mitt panikslagna skrik på hjälp!? Jäkla samhälle. Våldtäkt, mord, hot, rån...Jag är ej förvånad att det kan förekomma så lätt. Fy vad otäckt. Nu är Dog Defense ett spray med ljud beställt som jag ALLTID ska ha med mig i fickan.
Jag vill adrig vara med om detta igen!!!!!